Vaknade med ett ryck halv tjugo över tio av att Leanna knackar på dörren och undrar om jag lever. Jag som är helt borta börjar fråga vad klockan är på svenska och hon fattar ingenting. Haha, det är hur man skaffar dig en ofrivillig sovmorgon för er som undrar. Ingen bomb i världen kan väcka mig när jag är trött, vet dock inte om det är så positivt. 
Denna dagen har vi målat, målat och målat lite till. Vi har startat vårt nya projekt "de franska cafeet" tjejernas sovrum kommer under de närmaste dagarna förvandlas till en dröm med rosa överallt. Jag hade dock inte velat ha detta rum när jag var ett barn men det finns endast en anledning till detta. Rosa matchar inte mitt hår, inte min färg helt enkelt.
Mitt i målandet frågar Leanna och jag räknar dagarna som är kvar.  Och för er som inte vet drar jag till New York med Mattias och Marlén för att göra livet en aning mer fantastiskt än vad det redan är. Jag som är nästan lika borta som på morgonen hade ingen aning om att det bara är 20 dagar kvar här. Sinnes ju, som Matilda Holmström hade uttryckt det. Den sista november bär det av till ett vackert New York och allt vad det innebär att inta de julpyntade gatorna med två helt fantastiska vänner. 
Tänkte även upplysa er om att det är verkligen jättelite vinter här och ikväll var första gången jag kände att jag saknar den kalla gnistrande puffiga snön en aning och jag ger all ära för denna lilla saknaden till Sara Frid läste nämligen hennes underbara blogg, saraivärlden. Det är minst sagt något speciellt med att följa de människorna man älskar, 
i deras liv när man inte fysiskt kan vara en del av det. 
Sen vill jag även berätta att jag har världens roligaste syster. Detta är endast ett bevis på hennes fantastiska humor.

"Det var inte lika roligt med snö när jag upptäckte att bilen förvandlats till en iglo".