Vi körde på motorvägen och skulle strax svänga av mot vår stad. När vi saktade in lite och smällde det till på högersida av bilen. Den började vobbla över vägen och tillslut fick Leo stopp på vår van. Allt gick väldigt fort och jag tills jag såg vad som hänt slog hjärtat dubbla slag. Det högra bakdäcket hade exploderat och bilen stod nu endast på fälgen. Jag mår så dåligt av att tänka på det, om vi hade kört i den hastighet som var utsatt hade jag förmodligen inte suttit här nu. Barnen hade förmodligen inte legat i sina sängar nu. Då hade vår van flippat över och gud vet vad som hade hänt. 

Livet är skört, jag är så tacksam till Gud att han beskyddade oss idag, att han bevarade mitt liv. Jag ryser över hela kroppen och kan inte hejda tårarna, jag vill inte tänka på vad som kunde hänt.

jag vore inte här nu, inte utan Guds beskydd...

va rädd om varandra v