Om jag hade varit i sverige nu,
 hade min syster tänt lampan, dragit av mig täcket och sagt, du sa att jag skulle göra såhär igår, gå upp! Du vill simma. Motvilligt hade jag öppnat ögonen efter några misslyckade försök att hitta täcket som hon ändå lagt på soffan i andra sidan av rummet. Det ger mig två val. Att gå över de kalla golvet, hämta täcket och återgå till drömmarnas helt fantastiska värld eller... sträcka mig efter jogging byxorna och handbollströjan utan att så lite som nudda golvet innan sockarna är på plats. Ta den färdigpackade väskan (jag ville ju att hon skulle göra såhär) möta kylan och cykla till min nyfunna vän "svallvågs-mannen". På vägen hade jag skickat ett god morgon sms och svaret hade klistrat ett leende på mina läppar trots all trötthet, kyla och träningsvärk. Men imorgon blir det varken övande på ryggsim eller pensionärs vattengympa för jag är inte i sverige utan Us and A som lukas hade sagt. Det blir en joggingrunda med mamma leanna.

Min kärlek till barnen växer och mitt hjärta blir större för var dag. Jag har alltid sagt att jag ska aldrig jobba med äldre eller barn. hm. Hela sommaren spenderade jag inom äldreomsorgen. Varför? För att tjäna tillräckligt mycket pengar för att flyga hit och göra vad? Ta hand om barn. Två flygor i en smäll fast negativt då eller? Jag trivs som fisken i vattnet, saker förändras. det betyder inte att jag tycker om barn, för det gör jag inte. Jag tycker om linnea, timothy, isaiah och amelie!