klart jag visste det,
hemlängtan skulle komma.  Ikväll har det varit fruktansvärt. Kanske mer en vänlängtan och familjelängtan. Saknaden till er är ett hål som värker i mitt hjärta. Inget här kan fylla det, jag älskar er för mycket.
Det är svårt, vet inte om tårarna lindrade smärtan eller slet upp mig mer. Toalett golvet är bästa platsen för tårar men man måste undvika att se sig i spegeln då gråter man mer. 
Jag var tvungen, ville hålla skenet uppe och dölja svagheten. 
Leonids syster, hennes familj och några vänner var här. De så trevliga och snälla men allt jag kunde tänka på var mina systrar, min familj och mina vänner. Skratten och glädjen bubblade, för alla utom mig.
Jag saknar er ♥




I morgon blir en bättre dag, en lättare dag. 
Jag har längtat efter att få gå upp för de vackra stentrapporna och in i kyrksalen, 
känna tårarna blöta mina kinder och jag har längtat efter att få känna 
guds kärlek omsluta mig, hela mitt hjärta och att få stå i hans närhet!