hejdå sverige, hello Texas,
nu kan jag inte längre säga, vi ses i morgon. det finns inget i morgon för mig i värnamo längre, inte ens i sverige. det är inatt jag åker, som jag har väntat, fasat och längtat. jag gör tusen saker för att slippa packa, det gör ont i mig. jag tror att jag inte kommer ha hemlängtan men i nästa stund inser jag, den kommer vara en skugga som följer mig överallt. i solens sken mindre påtaglig, tur att det fortfarande är över 30 grader där, haha. fick ett mail från pappan i familjen jag ska bo igår, han vill ha sill.. eh sill! ja sill va det beställt och sill ska han få. fick även ett mail från min "ljus-chef" och fantastiska vän idag. det gjorde mig till tårar, jag kommer sakna jobbet, hänget efter konserterna, att rigga trots blåsor i händerna och framför allt jimmy och grabbarna. de finns så djupt i mitt hjärta..
Blir så varm och tacksam över alla sms och mail inför resan, hur ska jag klara mig utan alla er. lova att ni skriver, bara ett hej på fb skulle betyda allt för mig. skriv hur ni har det, hur allt går och hur ni mår. jag vill alltid veta! jag ber för er, bönens kraft är underskattad..
jag har lagt fram "meddelandeboken" som alla fick skriva i på avskedsfesten på mormorspall. den ska jag lägga i handbagaget och läsa på flyget. smart? kanske inte, jag kommer gråta och folk kommer tro jag är knäpp.
men så är det bestämt..
Ta hand om er och Guds rika välsignelse